They shall not grow old

Söndag 17 mar 19:00

Entré: 140kr

”They Shall Not Grow Old” ger en oerhört gripande och helt unik inblick i historien som borde bli obligatorisk att se i skolorna! Ja, för de äldre eleverna åtminstone, med tanke på det explicita materialet… Aldrig har väl krigets fasor nått åskådaren i biosalongen så effektivt, som i Peter Jacksons dokumentär gjord av gammalt arkivmaterial och förstahandsupplevelser berättade av de som varit med.

Jackson har använt sig av de digitala framsteg som gjorts för bearbetning av rörligt material. Resultatet väcker gamla svartvita filmrullar från krigsfronten till liv genom att lägga till färg, samt ljudeffekter som matchar kanonerna och automatvapnen. 3D-effekten är pricken över i:et som transporterar in oss till krigets mitt och gör det väldigt klart, om någon nu skulle råka ha några romantiska idéer om hur det var att kämpa för sitt land i skyttegravarna, att där vill man inte vara!

Filmen börjar med den typen av arkivmaterial vi är vana att se, suddigt svart-vitt 4:3 format, som visar hur de brittiska soldaterna förberedde sig innan de skulle ut i fronten. Vi får höra vardagsanekdoter som att de fick rakknivar som var för slöa att raka sig med men fungerade bra till att skära kött, och tandborstar de använde till att putsa uniformsknapparna, eftersom de straffades om dessa var smutsiga men inte hade något annat att göra dem rena med.

Det är när soldaterna når kontinenten och ska ut i kriget som arkivmaterialet kommer till liv med färg och ljud. Det är som att de kliver ur de gamla filmklippen och stegar in i vår tid! 3D-effekten kortar bokstavligt talat ner avståndet oss emellan, och ansiktena som kolorerats ser helt plötsligt ut som vem som helt omkring oss. Så levande, så glada, och så ofattbart sorgligt att se dem marchera mot en nästintill säker död. Sen kommer skyttegravarna, liken av människor, hästar och råttor i olika stadier av förruttnelse. Det är nästan så att jag instinktivt värjer mig mot stanken där jag sitter i min biostol. Hundra år suddas bort och jag känner att jag har svårt att finna ord för att bekriva denna märkliga, otäcka upplevelse. Det här är något helt annat än att läsa på om första världskriget i gamla dammiga historieböcker eller på museer – vem besöker Britain’s Imperial War Museum?

Det är alltså ingen ny information som avslöjas i ”They Shall Not Grow Old”, inga konspirationesteorier, inget politiskt ställningstagande, inga nyhetsscoop, utan filmen ger oss helt enkelt fler dimensioner av vad vi redan fått lära oss i skolorna. Krigets vardag, detaljerna som sällan nämns, smutsen, stanken, lössen. Hur soldaterna brände lusäggen i klädsömmarna med eld så att det knastrade, men att äggen som blev kvar genast kläcktes av kroppsvärmen när de klädde på sig igen. Hur de aldrig tvättade sig, hur de fick uträtta sina behov på rad sittande på en pinne, och hur de soldater som föll ner i avskrädeshålet när pinnen brast stank såpass att ingen ville komma i närheten av dem efter det.

Hur de nådde skyttegravarna och där fanns fortfarande en rock hängande på spiken, varmt te i kannan, och en död kropp hängandes på taggtråden. Hur feta råttorna var eftersom de hade så många lik att äta av. Och hur de efter fyra dagar på fronten fick vila upp sig i en vecka innan de skulle ut igen. Hur de roade sig med lekar och boxning och spexande framför kameran. Hur meningslöst det var. För efter klimaxet, efter striden med de tyska soldaterna, som engelsmännen respekterade och talade uppskattande om, fanns där någon endaste soldat som kunde justifiera eller finna ett gott skäl till allt lidande och allt dödande?

Dessa soldater som stegat ur historien, som överbryggt de hundra åren oss emellan, vilken gåva att få ta del av deras berättelser via Jacksons dokumentär! En film som sannolikt också kommer bli en filmhistorisk milstople. ”They Shall Not Grow Old” är en tung men viktig film att se. En gång åtminstone, för man kanske inte orkar fler. Men den gången kommer efterlämna många starka cinematografiska minnen. Garanterat. Se den!

Mer info